:: erik - gamla vanliga Hellas ::

En såhär lång period av ihållande minusgrader och gott om snö måste det vara många år sedan vi hade här i stan. Det djupa pudret övergick till kramsnö, sedan till skare och så lite nytt puder på det och sedan trampat av vandrare och hundägare och rejält med knarrminusgrader så har fått vi ett utmärkt cykelunderlag att njuta av.

Med jullov och fint soligt väder var det verkligen full fart i Sickla- och Hellasskogarna idag! Och på de ganska renblåsta isarna. Skidåkare och skridskoåkare och vinterpromenerare och pulkabarn. Bland dem kämpade några malplacerade cyklister och vägrade anpassa sig.

(Läs mer…)

Vi hade noga följt prognosen. Det här puderdumpet sen i tisdags skulle bara fyllas på och hålla i sig veckan ut. Och äntligen var det lördag.

(Läs mer…)

Det har börjat nu. Fras och kras.

(Läs mer…)

Den här veckan har jag hunnit med hela tre cykelrundor, två i mörker och en i ljus. Mycket lyxigt.

I ljuset blev det en blandning av stigfinneri, repetition av nya småstigar jag fått visat och ihopknytning till ett bra flyt med gamla klassiker däremellan. En bra runda! Efter 21 km på den här cykeln i halkig hösthellasskog är man värd dubbla middagar tror jag.

(Läs mer…)

Har det inte bloggats har det inte hänt. Därför är det bäst jag lägger upp lite bevis på att jag faktiskt cyklade förra helgen. Särskilt som jag nu råkade ta med mig en riktig kamera också.

Det är inte bara i Åre det är fint på hösten. Även Hellas trots sin dominerande tallskog förändras och blir finast på hösten.

(Läs mer…)

Efter två mastodontiskt vackra dagar hade vi en sista fin-tur sparad till lördagen när även Patrik och Linda skulle ha tid för cykling - Blanktjärnsrundan. Egil dök upp med den odödliga blåbussen så det var bara att lassa in alla som ville med.

(Läs mer…)

Fredag morgon var det dags för en något mer episk utflykt. Rikard hade anlänt med nattåget och vi lånade oss en bil och drog iväg till Storulvån. Om gårdagen var överdådig och magisk så var det ändå ingenting mot känslan av att köra på den smala men nylagda vägen upp till Storulvåns fjällstation. Den kolsvarta asfalten ringlade sig fram mellan fjällen och vartän man såg var där brandröda vidder i 30 graders lutning.

Jag fick en känsla av att vi måste stanna bilen NU och dra ut och åka innan det försvinner. Som att sitta i bilen på väg mot liften när det kommit årets största pudersnödump och liften öppnade för en kvart sen.

(Läs mer…)

Ibland känner man att man är mitt i något man länge har velat göra. Det kan vara en intensiv lyckokänsla. Kanske kan man inte stoppa leendet som går från öra till öra, kanske ryser man så kläderna reser sig från kroppen. Kanske vill man nysa av lycka. Det är en lyxig känsla.

(Läs mer…)

Den lilla Björkhags-Bagarmossen-remsan ser verkligen inte mycket ut för världen på kartan. Men det är ju otroligt vad det finns stigar där. Fint är det också. Passade även på att inspektera Area 51. Eller om man ska kalla det Area 52.

(Läs mer…)

Inga tävlingar, every-ride-is-a-race eller ironman-bravader. Inga internetkrig på cykelforum.
Bara the good old black: gryningsljus, skogen, mountainbike.
Sådär som det började. Det som fick oss att börja gilla det här en gång i tiden.

(Läs mer…)

Patrik hade över helgen lämnat de Jämtländska skogarna och bergen för att hälsa på i storstan. Så då såg han till att det blev en riktigt fin representationsutflykt på Södertörn när han var här. Tolv starka tisdagsturscyklister gav sig ut på ännu ganska torra stigar, ihopsydda av Tobias, Aron, Johnny och kanske några fler stigfinnare var inblandade också.

(Läs mer…)

Eftersom det inte passade så bra med heldags-Sörmlandsled i helgen så ville jag beta av den på fredagens arbetsdag. Att köra Sörmlandsled en vardag har ett litet logistiskt problem; man får inte åka tåg med cykel mellan 06 och 09, eller mellan 15 och 18. Så om man vill åka tåg både ut och hem måste man börja helt fantastiskt tidigt, eller komma hem ganska sent. Ingetdera passade. Så då blev det Hellas-Handen och hinna fram i god tid före klockan 15.

Alla jag frågade om sällskap hade dessutom återgått till jobbet redan, så jag fick köra ensam.

(Läs mer…)

Min cykla-varje-dag-semestervecka började igår, aningen försenad av ett Skottländskt förkylningsvirus. Igår tung primitiv hardtail, idag nyservad hightech-Yeti.

Det var lika bra att ta tag i dagens plikter direkt efter frukost med min arbetande sambo. En fin fördel med det visade sig vara att morgondaggen låg kvar. Det av droppar gnistrande långa gräset på fältet efter SKF blötte ner mina vader och det fick det gärna göra.

(Läs mer…)

Det finns en del gånger när väder och dylikt gjort det tydligt att rätt sak ikväll är att gå hem och ta det lugnt i soffan. Kanske film, te och kakor. Det är en bra aktivitet, verkligen respektabelt. Men istället har man planerat att cykla och hade kanske tänkt sig att det skulle vara lite lyxigt varmt, torrt och soligt väder. Och så blir det inte det. Men kalendern säger cykla ikväll. Det är cykla i oväder eller inte cykla alls. Så då cyklar man.

Det brukar bli de bästa cykelturerna.

(Läs mer…)

Det var äntligen dags för comeback i skogen efter två månaders försiktigt leverne sedan titanprylarna togs ut från armen. Lättningshålen i ulna ska vara borta, jag har druckit extra mycket mjölk.

I väntan på Godot har jag förstås uppgraderat den lilla svarta en aning. Saker behövde se lite fräschare ut, bytas av säkerhetsskäl, bytas för att det hade slutat fungera, och allt det där vanliga som händer när man cyklar för lite. Eastonloggor är roligare att cykla med än Ritcheyloggor. Fräscha bakdämpare är roligare än trasiga.

(Läs mer…)

Med fredag-lördags konferens-mat-och-dryck i magen och med en annalkande titanbortoperation så var det bäst att ta en Hellas-tur när jag kom hem lördag eftermiddag. Solen sken och en termometer i stan visade 13 grader varmt. Jag tog skogsfixien igen (”passa på”) och så råkade det bli så att jag körde bort till Solsidan på blåa-gröna. Det var ett tag sen.

Snön har runnit bort i mängder senaste veckan. Nästan sommarföre. En hur-e-re-möjligt-jättefest för alla oss som kämpat i kramsnön och längtat till sommaren länge nog nu. Nu börjar det!

(Läs mer…)

Tydligen hade jag inte fått nog av kramsnö. Jag såg att grannen Aron drog iväg på cykeln på förmiddagen trots gårdagens nylevererade snötäcke och morgonens plusgrader. Goda utsikter för misärhojning. Jag ville ju inte vara sämre så jag tog en tur på eftermiddagen. Inte helt oväntat var snön bitvis obegagnad och vacker, så jag fick rita ettor i pudret och vara first down både här och där.

Geggvädret till ära tog jag skogsfixien igen, det var ju egentligen för sån här cykling jag byggde den. Och den levererade. Riktigt roligt! Halksnön är nog extra fixed-lämplig, det blir lättare att skippa och skidda, helt klart tacksamt när det blir brant nedför och knepigt på samma gång. Vaderna mot toppröret och sladda ner.

(Läs mer…)

Man hoppades lite naivt att efter ett slut på arbetsveckan med en hel del sol och plusgrader kunde det vara nästan lika snöfritt i skogen som det var i civilisationen.

Egentligen vet vi ju alla att det inte alls är så det fungerar. Men vi gav oss på en Sörmlandsledsdag ändå.

(Läs mer…)

Jag hade ju en matsäcksmacka kvar från igår och minusgraderna låg kvar. Osäkert om det skulle vara lika puderfint idag, men det var enkelt gjort att ta en kort sväng för att se efter, och för att ta hand om matsäcken i solen någonstans. Det blev en fin ensam vintertur på ett par timmar. Så fort man stannar till märker man hur stillsamt knäpptyst det blivit av bara det här lilla snölagret, sådär så att man måste stå kvar och njuta av tystnaden en stund.

Andaktsfullt.

(Läs mer…)

Efter tre veckor på Nya Zeeland i ozonfri sol och 25-30 grader längtar man ju efter ett par minusgrader och lite frusen lera. Den saken är klar. Jag har redan hunnit med en mörkertur med is och nollgradigt lervatten, men idag blev det en riktig midvinterdag med frusna tår i SPD-skorna, låg sol som oväntad bonus, puderbeströdd svallis och slushpuppie i camelbak-slangen. Riktigt härligt. Trevligt sällskap också förstås!

(Läs mer…)

Lördagen första november var Hammarbys andra frostdag för året, torsdagmorgonen hade påmint om vilka gudomligt vackra senhöstdagar det finns och med samma släpbelysta gnisterfrost på lördagmorgonen var skogen oemotståndlig. Jag tog mig en solorunda i Sicklaskiftet medan jag väntade in förstärkning från innerstadsvännerna. Peter och jag kämpade med våra skogsfixies och försökte hålla jämna steg i frostmossan med Tobias på Jonesen. Keeping up with the Jones.

(Läs mer…)

För ett par år sedan körde Bo sin gamla trogna Giant som fixed i skogen och jag blev sugen jag med, men hade inget 26″ fixiehjul så jag försökte (inspirerad av 63XC) göra mitt eget genom att borra ett skivbromsmönster på ett gammalt kassettdrev och bulta det på skivbromsfästet.

Det gick väl sisådär måste jag erkänna. Men jag insåg att skogsfixie var kul. Jag lånade Bos hjul en runda för att prova lite mer men sen fick idén ligga i träda. För ett tag sedan såg jag att det ju går att köpa färdiga bolt-on-drev gjorda på rätt sätt, så då var det dags att prova igen. När nu Peter häromveckan fick ihop sin gamla omsvetsade och omlackade Parkpre som skogsfixie kom inspirationen till mig.

(Läs mer…)

Der Sörmland ruft! Ja så förhöll det sig i hjärtat hos många av cykelvännerna i september. En för somliga tidig söndagsmorgon drog vi iväg hela 9 personer till perrongen i Södertälje för att tillbringa en vacker höstdag i sörmländska tallskogar.

(Läs mer…)

Som så ofta nuförtiden så var allt väl schemalagt; på lördag eftermiddag, då skulle det äntligen cyklas. Det har inte varit ofta det här året. Prognosen lovade faktiskt sol på eftermiddagen så det passade ju bra. “Bäst att göra det ordentligt, jag kör blå-gröna till Solsidan och tillbaka, det var evigheter sen” tänke jag och drog ut för mig själv.

Framåt tennisbanorna vid Hellas började det regna. Alltså en dryg kvart hemifrån. Men man kan ju inte vända för den saken.

(Läs mer…)

Pendeln till Kallhäll, genom Mälarremsan bort via Görväln, Gåseborg och Kyrkhamn till Skälby. Några timmars stopp och sedan utforska Grimstaskogen och Årstaskogen på väg tillbaka till Hammarby.

Det intressanta denna gång var det välmarkerade terrängspåret i Grimsta.

(Läs mer…)

Det här måste vara det bästa på cykel på mycket, mycket länge. MYCKET länge. Sagolikt bra kväll i Hellas.

(Läs mer…)

Det är en lyx att ha den här skogen på sin bakgård. När dagarna blir längre behöver man knappt ens skynda sig hem från jobbet, det hinns med skogsnärvaro några gånger i veckan ändå, med sol och koltrast. Så ska det vara. Livet är gott, som Göran Persson sa.

(Läs mer…)

Stadens exploderande fixedgearcommunity gav sig på en hård turnering cykelpolo i helgen, själv höll jag mig i kulisserna med den där systemkameran som aldrig får göra någon nytta.

(Läs mer…)

Ok, vi visste att påsken inte skulle innehålla något vårväder direkt. Men jag måste erkänna att när morgontransporten till skogen erbjöd kompakt stark motvind och dasslocksstora snöflingor, sådär så att man måste trampa i nerförsbackar och blunda, var det lite värre än jag hade tänkt mig. Men såklart vet man att väl inne i skogen är det en helt annan sak det där med väder. Hemsk transport - episk skogscykling.

Jag var bara mobilkamerautrustad men snöar det på det här viset får man ta vad man har.

(Läs mer…)

Cykling söndag eftermiddag stod på schemat, solen var bytt till bistert duggregn och +2. Det var en övning i positivt tänkande att ge sig ut ändå. Det fanns bara denna tidsslot att cykla på, så cykling var vad det skulle bli. Blöt natur är fint och det är härligt att andas i ett regnväder.

Jag tog tåget till Kallhäll för att köra mina gamla XC-svettostigar baklänges till Skälby via Hässelby. Ormberget, Görväln, Bruket, Gåseborg, Kyrkhamn.

En riktigt fin runda, inte djupa-mörka-skogen-känslan man får i Hellas och Södertörn, men skoj ändå.

(Läs mer…)