
Det är något så rogivande med havet. Jag tror att det är genetiskt. Kanske är det känslan av att ha nått fram till vägs ände som är så behaglig. “Nu är du framme. Här är målet. Här finns bekvämt liv och kanske andra människor att slå sig ihop med“.
Så en av vinterns drömmar var att släpa med cyklarna till Skåne för att uppleva ett annat ljus och en annan natur, men göra det från styre och pedaler. Listan på platser att besöka var förstås lång, men så visade det sig att Björres familj skaffat sig ståndsmässigt boende på Bjärehalvön och planerna började förfinas. Valborgshelgen rymde två hela cykeldagar så till sist blev det en dag runt Kullaberg och en dag runt Bjärehalvön. Två turer på ett par mil till skogs och på den sistnämnda ytterligare någon mil transportcykling. Trots kort sträcka räckte respektive tur ganska bra för en dag med många stopp, släpningar upp för backar och hänförelse inför den dramatiska havsmiljön.
(Läs mer…)