Keeping up with the Jones

Bloggat i Cykel   (2/11, 2008)   

 

Lördagen första november var Hammarbys andra frostdag för året, torsdagmorgonen hade påmint om vilka gudomligt vackra senhöstdagar det finns och med samma släpbelysta gnisterfrost på lördagmorgonen var skogen oemotståndlig. Jag tog mig en solorunda i Sicklaskiftet medan jag väntade in förstärkning från innerstadsvännerna. Peter och jag kämpade med våra skogsfixies och försökte hålla jämna steg i frostmossan med Tobias på Jonesen. Keeping up with the Jones.

  

Ja, det var säsongens första av den där sorten. Ni vet, de sakralt vackra höstmornarna. Inte de fantastiska färgexplosionerna i oktober, utan de dämpade färgernas och isfrasets november. Vid varje vattenpöl slits man mellan att låta islocket ligga kvar och att fara rakt fram och frasa sönder det till gnistrande spillror.

  

De lyckligt fredagslediga hade fått en skogsdag i regn och ler-fest. Men vi hårt arbetande belönades med en solig lördagmorgon och porlande bäckar som jobbade ut fredagens vattenöverskott ner mot Sicklasjön.

 

Jag rullade några småstigar runt i hemmatrakterna och tog sedan vägen ner via den allt brungulare Filosofens Grav för att möta Tobias och Peter.

 

Tobias introducerade oss till hans tidigare stigrekning “Den Siste Mohikanen” - en minst sagt värdig ersättare till den blandning av ler-autostrada och skogshygge man har gjort av Indianer och Vita i en märklig strävan att anlägga löparspÃ¥r i vÃ¥r kära lilla skogskil, redan fylld av sÃ¥väl löparspÃ¥r som ett nätverk av löpvänlig grusstig.

 

Och vilken ersättare sedan! Mossklädda berghällar, upp och ner, knixigheter och säg den skog som inte är snygg i detta ljus. Tobias njuter av solen som  börjat  värma upp denna kyliga morgon.

  
 

Plötsligt inser man hur nära de välkända grusvägarna man hela tiden varit. Ljuset i den glesa vinteravlövade björkskogen får oss att stanna för lite arrangerade foton.

 
 


 

Mokihanens krön erbjuder en bädd av mossa och en för fixiefarare utmanande utförssnutt.

 

Snart tar Mohikanen slut och vi spottas ut på bekanta stigar, där möter vi fler vänner som givit sig ut för att njuta av dagen, men jag ger mig av hemåt. Ibland ska man sluta när det är som bäst.

 

4 Responses to “Keeping up with the Jones”

  1. Johan Says:

    Poesi.

  2. Johan Andersson Says:

    Såg ju verkligen jättetrist ut.

  3. Peter E Says:

    grym kombo av väder och cykelval. blir lite mer meditation att rulla fixie, vilket passade bra till vädret färgerna och ljuset.

  4. Tobbe Arnesson Says:

    God Jul erik, hälsa frun också!

Leave a Reply

23 queries. 0.125 seconds.
Powered by Wordpress
theme by evil.bert