Södra ishavet (Hellas-Handen)

Bloggat i Cykel, Utflykter   (21/03, 2009)   

Man hoppades lite naivt att efter ett slut på arbetsveckan med en hel del sol och plusgrader kunde det vara nästan lika snöfritt i skogen som det var i civilisationen.

Egentligen vet vi ju alla att det inte alls är så det fungerar. Men vi gav oss på en Sörmlandsledsdag ändå.

Såhär fungerar det: upptrampade stigar är fyllda med is i några veckor efter att staden är torr. Blöt is. Ibland hård och superhal, ibland mjuk och seg. På mindre upptrampade stigar ligger tung hal sorbetsnö ett par veckor efter att staden är snöfri.

Där barmark för ovanlighets skull råder, har tjällossning inträffat. Barmarken blir en svampig och blöt halvsmetig sak. Under is och över barmark finns gott om små tillfälliga bäckar.

Det är fint.


Ett par porträtt, såhär glad blir man av iscykling.

Först tog vi en sväng genom Sicklaskogarna. Därinne, efter golfbanebron ungefär, hakar man lämpligtvis på Sörmlandsleden. Samma förgätna stigsnutt som jag körde sist jag var ute faktiskt. Så den började vi med. Där fanns torr ren berghäll. Detta verkade mycket lovande.

Detta ledde oss ner till den andra träbron och därefter över till “Rötternas Hämnd”. Denna var idag en joint venture mellan Rötternas Hämnd och Isens Hämnd. Den var rejält isig och vi fick börja öka vÃ¥r is-tolerans redan här.

Vissa hade turen att krascha på isen och landa med ansiktet på en sten och senare bryta av bakväxeln. Allt inom tio minuter. Sen var dagen över och en promenad från Älta till Södermalm väntade.


Vi andra fortsatte glatt. Nordsluttningar var otinade och yllda med sorbet. Sydsluttningar barriga och härliga. En uthärdlig mix.


Överlag kunde man hålla rätt bra fart den här sträckan. Man lade sig snabbt till med tekniken att inte svänga i utförsbackar, annat än där det var barmark. Välj ett spår som leder mot något som inte är täckt av is, låt bli att bromsa eller svänga, nå barmark, passa på att bromsa och svänga, kör vidare över nästa is. Fungerade bra.

Transporterna vid utkanten av Strålsjöområdet var episkt isiga. Hockeygrillor hade varit lämpligare på vissa vägsnuttar. Men i övrigt var det helt okej fäste på isen trots odubbat (det är en religionsfråga).

Hela vägen bort till Uddby och det hägrande fikat flöt på rätt bra. Kanske tack vare fika-hägringen.

Därefter såg vi forsen vid Laxtrappan mer porlande än någonsin. Någon unik fågel måste ha fattat intresse för detta, för mitt i forsen satt två män med GIGANTISKA teleobjektiv. Kan omöjligen ha varit annat än ornitologer.

Efter det fick vi en fin snutt grön mossig skog, så som det ska se ut.


Grön mossa och stora stenar. Bauer.


Annars var det gott om is… och vatten…

Vid vindskyddet hade flera av oss (däribland jag) börjat krokna rejält faktiskt. Att cykla i sorbetsnö och på is tar på lite mer än sommarglassandet. Vi kostade på oss en ordentlig snickerspaus med grillande scouter som sällskap.

Spängerna var härligt infrusna i isen.
Jag har ett bild på Magnus på den där spången också. Det var sommar då.

Sedan orkade jag inte fota något mer. Det handlade mer och mer om att orka cykla till Handen.

Men det är alltid härligt att cykla och att vara i skogen, oreserverat! Och det är ju såna här dagar de slöa vinterbenen behöver, som Johnny sa. Såhär framåt kvällen med en god middag i magen är benen härligt klena och slutkörda. Då vet man att man har gjort något bra.

Därför får man en middag till efter en stund.

4 Responses to “Södra ishavet (Hellas-Handen)”

  1. Boe Says:

    Shit va mycket is det var, lite överraskande då det var torrt och barr i Årsta idag. Kul att du körde turen Erik, bra jobbat!

  2. Mats Says:

    Fin rapport.
    Fina bilder.

    Även om man kan tro att min krasch berodde på att jag visste hur tungt det skulle bli
    (då jag ju va ute veckan innan och körde i tung sorbet).
    Så hade jag verkligen gärna hängt med på resten.
    TAck för sällskapet så länge det varade.
    /mats

  3. Tobbe Arnesson Says:

    SÃ¥g härligt ut, du saknade inte dina däck? De har suttit pÃ¥ Gloryn hela säsongen men bara fÃ¥tt komma ut en gÃ¥ng. Vi har dränkts av lappmögel sÃ¥ det gÃ¥r inte att cykla utför annat än i branter med lavinfara…

    Den där bakväxelolyckan borde väl ha kunnat SSifieras och turen fortsätta?

  4. erik Says:

    Ja jag erkänner, jag hade faktiskt kunnat tänka mig dubbisar just den här gången! Fast jag hade aldrig trott det skulle vara så isigt, så jag hade ändå inte satt dit dem (och de passar ju inte på storhjulingen).

Leave a Reply

23 queries. 0.112 seconds.
Powered by Wordpress
theme by evil.bert