Höst-Åre levererar 2: Storulvån-Gåsen

Bloggat i Bilder, Cykel   (29/09, 2009)   

 

Fredag morgon var det dags för en något mer episk utflykt. Rikard hade anlänt med nattåget och vi lånade oss en bil och drog iväg till Storulvån. Om gårdagen var överdådig och magisk så var det ändå ingenting mot känslan av att köra på den smala men nylagda vägen upp till Storulvåns fjällstation. Den kolsvarta asfalten ringlade sig fram mellan fjällen och vartän man såg var där brandröda vidder i 30 graders lutning.

Jag fick en känsla av att vi måste stanna bilen NU och dra ut och åka innan det försvinner. Som att sitta i bilen på väg mot liften när det kommit årets största pudersnödump och liften öppnade för en kvart sen.

Men hösten fanns fortfarande kvar när vi kom fram.

 
 

Vädret var inte välkomnande, men dimma är episkt. En bro eller två och även en fors utan bro fick korsas längs vägen. Forsen visade vem som är starkast genom att spola bort Rikards cykel. Vatten har en svårmatchad pedagogik med sin skoningslöshet och förutsägbarhet.

Efter några kilometer grusväg började det öppna sig och vi kände att vi var inne i fjällterrängen på riktigt. Då och då dök forsen upp på sidan, ibland en bra bit ner.

 

Snett framför oss reste sig så småningom Sylarna ur dimman. Det var så tydligt att den här gången handlade det om riktiga berg som inte tramsade. Här är det glaciär med snö året runt. Och jag kände att den fulla Jämtlandstriangeln på riktigt måste också cyklas, vandras, flygas, på något sätt upplevas och det ganska så snart.

 


 

Efter ett par timmar av frossa i gulröda färger, fjäll i horisonten, renar, spångcykling och bäckar i stigen kom vi fram till Gåsens vindskydd. Inte  för att vi hade haft bråttom, men det började ju kännas dags för lite mackor, godis och termoskaffe (tappat ur Patriks espressomaskin förstås).

Vi funderade på att bara cykla vidare ut i fjällterrängen, men hade en skymning att passa. Så går det när man är seg på att komma iväg.


Kolla in Rikards ansiktsuttryck om det går.

Den stig som utåt varit en stilla behaglig uppförslunk var, precis som vi blivit lovade, en riktig fest att köra tillbaka. Någon grads lutning nedåt gör så stor skillnad. Men det gällde att inte glömma att titta runt omkring sig. Det hade klarnat en aning, dessutom hade vi ju en annan utsikt åt det här hållet.

 

 

  

När det blev grusvägsdags igen kändes det lite vemodigt.

Som tröst fick vi en liten avslutande stigsnutt från grusvägen upp till fjällstationen. Och en cykeltvätt i bäcken. Av hänsyn till Patrik och Lindas lägenhet.

 

 

3 Responses to “Höst-Ã…re levererar 2: StorulvÃ¥n-GÃ¥sen”

  1. 42Hz Says:

    Helt onödigt vackert! :)

    Tack för att du delar med dig!

  2. Tobbe Arnesson Says:

    *whimper*

    Malina & jomper Ã¥ker upp denna helg, det kommer vara minusgrader och lätt snödump…

  3. Patrik Says:

    Episkt !

Leave a Reply

23 queries. 0.130 seconds.
Powered by Wordpress
theme by evil.bert