Den längsta dagen

Bloggat i Cykel, Utflykter   (20/06, 2010)   

Oftast kör vi ju i vår enkla utflyktscyklarvärld en kombination av Sörmlandsledsetapper som landar på ca 3,5-4 mil. Det kan ta en halvdag eller 3-4 timmar, beroende på hur många man är, hur mycket man stannar och pratar, hur fort man kör och hur mycket mekanikproblem man får. För många år sedan kändes de här turerna verkligen som små äventyr, men det börjar kännas alltmer hanterbart så nu tyckte Bo det var dags att vi provade att köra en dubbel. 8,2 mil. Björkhagen till Östertälje, etapperna 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8. Lunchpaus i Handen och sedan ut i vildmarken igen.

Såhär i slutet på juni är ju tillgången på solljus och torrt underlag verkligen god, så förutsättningarna blir inte bättre.

Klockan 8 sharp startade vi från Björkhagen. Strax före 8 på kvällen rullade vi in till glasskiosken vid Östertälje, 82 km senare. Och det var ju nästan så vi skämdes när vi kom fram efter 11:45 och varken hade ont eller kramp eller ens var riktigt trötta. Nästa gång gasar vi mer och skalar av ett par timmar!

Men en ordentlig lagad lunch i Handen kändes som en klok investering, utan den hade det kanske varit lite segare mot slutet. Mackor och godis räcker bara lagom länge.

Det är en fantastisk tillgång vi har i Sörmlandsleden. Start precis utanför tullarna och sedan bara bortåt hur långt som helst. Så härligt att åka genom så många olika små biotoper, känna så många lukter, skaka över så många rötter och rulla genom så många blomsterängar på en och samma dag!

Fastän man sicksackar fram mellan förorterna känns det som en heldag i en enorm urskog.

Endurance-tjuninern passade fint idag.

Bo svalkar huvudet. En ganska så sval dag men under hjälmen blir det rätt varmt ändå.

Lyndon badar vid vindskyddet.

En av flera påfyllningar, svalt gott vatten vid Paradiset. Mycket vatten genom kroppen idag.

Fina frodiga vidder mot slutet av dagen. Bond-sörmland öppnar sig!

Motocrosser och skogsmaskiner turas om att jobba i skogarna bortåt Lida. Men inte riktigt överallt.

Mäktiga vyer belönar en när man slitit en mängd höjdmeter uppÃ¥t strax före Lida. Här hälsar ett gemytligt friluftsgäng som packat vildmarksgrillen full med kött. Det lockade lite att stanna hos dem ett tag…

… men smörgÃ¥sar, ägg och godis vid det stängda fiket pÃ¥ Lida FriluftsgÃ¥rd var ju inte en dum middag heller. Ta av skorna!

Lupindjungel och rött torp med vita knutar. Här skulle man faktiskt kunna leva ett ganska gott liv. Maj till oktober.

Kanske blev det rätt, kanske blev det fel, där på slutet, men ett par kilometer asfalt och grus längs åkrar i kvällsljus avslutar dagen.

En glass var man ju värd innan det var dags för pendeltåg hem till stan!

Som sagt, det här gör vi om. Episk A till B är det bästa.

2 Responses to “Den längsta dagen”

  1. Tobbe Arnesson Says:

    Härligt! Jösses vad brett styret ser ut på Boes cykel!

  2. erik Says:

    Ja där vid lupinerna är nog vidvinkeln inblandad, men visst är det brett även annars. Jag tycker det ger en fin singlespeed-hållning. Mina nedkapade styren blir det väl lite mer BMX-hållning av. Dört!

Leave a Reply

23 queries. 0.075 seconds.
Powered by Wordpress
theme by evil.bert